Idag var klassen på besök till fabrik och museum. Fabriken var ingen intressant plats. Åtminstone tyckte inte jag det. Det var mörkt, smutsigt och man kunde knappt höra varandra därinne.Och varmt var det med! Usch, det var ju hemskt, hur kan man jobba på en sådan plats? Jag skulle inte klara en dag därinne. Hur står de ut, de som jobbar där? Det var rätt rungt att stå där och 'lyssna' på han som berättade. Man hörde honom nämligen inte och det bärjade värka i benen när man hade stått tillräckligt länge på det där cementgolvet. Det stod på en skylt att ljudnivån överskrider 80 decibell (eller vad det heter) därinne. De hade en stor våg där i fabriken, och alla i klassen ställde sig på den. Tillsammans vägde vår klass 1120 kg, om jag minns rätt.
Museumet var också rätt så tråkigt. Alla var helt slöa efter fabriksbesöket, ingen orkade stå ordentligt och guiden eller vad han nu var berättade så otroligt dåligt om Jussarö, han berättade utan inlevelse och ingen orkade lyssna på honom. Men visst hade det varit en smula intressant i muséet, om man bara inte hade varit så slö.
Efter skolan gick jag med Degge på stan lite. Köpte inget, tittade bara lite. En glass åt vi också, och jag åt för första gången på flera år en sån där 'bi-islgass', som Degge kallade den. Den var nog god, och den gick att äta trots min skräck för våta glasspinnar (alltså själva träpinnen är så obehaglig). Fråga mig inte varför, ni kommer ändå inte att få något vettigt svar, eftersom jag inte ens vet själv varför jag ryser av glasspinnar.